Att leva lägerliv i ett par
dagar, vara uppe sent och få sova ihop med sina klasskompisar. Det är vad ett
gäng sjundeklassare nu kan se fram emot.
På Internationella skolan i
Sundsvall går elever med bakgrund i länder som England, Kanada, Iran, Somalia
och Ukraina. Och så Sverige då förstås. Engelska och svenska används sida vid
sida i undervisningen och hälften av lärarna har engelska som modersmål.
Men de flesta som väljer att
sätta sina barn här gör det inte för att barnen ska få bättre språkkunskaper –
utan för att skolan prioriterar ordningsfrågan högt.
– Det har blivit lite av vår
profil, att det ska vara lugnt och tyst i klassrummen så att eleverna kan
koncentrera sig på att lära sig, säger Helena Ödmark, musiklärare och mentor
för klass 7 B.
Klasserna omstruktureras
vartannat år, och nu var det dags för denna klass att tillbringa sin sista tid
ihop. Som avslutning ville de flesta åka iväg och övernatta i stugor någonstans
i Sundsvall. Även pizza stod med på önskelistan.
– Det blir som ett äventyr för
dem tror jag. Och pizza ska vi väl också kunna få in någonstans, skrattar
Helena.
Tidigare hade eleverna haft så
kallade Bake Sales på fredagseftermiddagarna då de sålt hembakat på skolan, men
de pengarna räckte inte. På internet hittade Helena information om
kakförsäljning. De flesta var positivt inställda till förslaget direkt.
– Kakor gillar ju nästan alla.
Och för dem som inte vill ha nåt sött fanns ju knäckebröd. Vi bestämde att alla
skulle försöka sälja tio burkar per person.
När katalogerna väl kom gick
klassförsäljningen så snabbt att Helena själv inte riktigt hann med. Vissa elever
hade stora familjer, och ett par sålde över 20 burkar var på nästan ingen tid
alls. Så här i efterhand kan hon konstatera att tiden mellan beställning och
leverans därför drog ut lite för mycket på tiden.
– Eleverna tjatade på mig: ”När
kommer kakorna, när får vi dem?” Så det ska jag ta med mig till nästa gång, att
vara förberedd på att det kan gå snabbt, säger Helena.
En annan sak hon inte hade tänkt
på var alla kontanter som skulle hamna i hennes händer när eleverna väl
levererat burkarna och samlat in alla pengar.
Överlag är både hon och klassen väldigt
nöjda med hur alltsammans förlöpte, och de börjar så smått förbereda sig för
klassresan. Framför allt hoppas Helena att de kommer att känna glädje för
sammanhållningen i klassen och att de får med sig ett minne för livet.
– Det är viktigt med en bra
start och ett bra avslut. Det är ofta det som stannar kvar. Mycket däremellan
kan blekna bort, men början och slutet minns man.