Efter alla år tillsammans är det snart dags för sjätteklassarna på
Laggarbergs skola att bryta upp och börja högstadiet. Som avslutning gör de en
resa till Kolmården som de själva sparat ihop till.
De kanske inte riktigt vet hur
bra de har det, barnen på Laggarbergs skola utanför Timrå. Den gamla byskolan
ligger på en höjd mellan sjön och skogen, pittoreskt som i Bullerbyn och med bara
en klass per årskurs.
Tomas Nilsson ser skolan från
sitt fönster. Hans son går i sexan, och är en av dem som snart slutar.
– Det är en liten, trygg skola
med personal som jobbat där länge. Till hösten väntar högstadiet där det är mer
av både elever och hormoner, och dessutom har jag min arbetsplats alldeles
bredvid. Det tycker sonen är lite jobbigt, skrattar Tomas.
Som avslutning på tiden
tillsammans bestämdes det att sexorna skulle spara ihop till en gemensam resa.
Valet föll på Kolmården och en slags lägerskola med två övernattningar. De tar
tåget på lördag morgon och är hemma sent på måndagen.
– Det blir lite äventyr, de ska
få vara med och mata djuren och så. Men framför allt ser de nog fram emot att
få resa tillsammans med sina klasskompisar, även om det samtidigt är vemodigt,
säger Tomas.
Tidigt bestämdes det att
eleverna med gemensamma krafter skulle spara ihop till kostnaden. Bland annat
ordnades återkommande julmarknader med försäljning av bland annat hemgjord
senap och godis. Men ytterligare tillskott till kassan behövdes och flera av
föräldrarna hade stött på kakförsäljning i barnens idrottsföreningar eller i
andra sammanhang.
– Jag har själv varit med och
sålt kakor ett par gånger i innebandyklubben. Vi visste att det var lättsålt
och snabb, pålitlig service. Det där kan annars vara lite trögt och knaggligt,
har jag märkt på annat håll.
Till saken hör att Tomas hade glömt
att informera sin sambo om att det var försäljning på gång. När hon skulle gå
och hämta tidningen en morgon kom så en lastbil och stannade utanför huset, och
snart stod hon där med en hel pall kakburkar.
– Hon ringde mig och
undrade vad det var frågan om, skrattar Tomas. Men jag bara delade upp
alltsammans i plastpåsar, la in i bilen och körde till skolan. Själva
hanteringen är hur enkel som helst, det är ingen belastning alls.
Och om det var något problem med
själva försäljningen så var det att vissa sorter tog slut så fort, vilket ju
inte kan ske om man säljer med katalog. På Tomas jobb hade vissa till och med
krävt att få bli tillfrågade först – så att de skulle kunna välja sina favoritsorter.
– Det är så bra just med kakor –
även om det inte är tillfälle att göra åt dem just då så kan man slänga in ett
par burkar i frysen. Och så har man ett problem mindre till midsommar eller
skolavslutningen eller vad det nu kan vara.